Inatt hade jag en väldigt psyk dröm! Jag drömde att jag var kär, bara känslan av det var underbart, jag kunde inte få nog av att få se han, ville bara vara nära, tänkte och längta varje minut och sken upp varje gång jag fick en glimt! Aldrig känt den där jättestarka känslan i verkligheten som ja hade inatt i drömmen, men drömmen var bara ren skräck först och en väldigt konstig kärlek! Han mörda flera av min vänner och familj på det brutalste viset, tortera, plåga och han njöt och jag visste d snart var min tur... Väntan var värst, eftersom vi fick gå igenom överlevnadsprov av ren tortyr, men då fick ja honom vara nära... I drömmen var ja så god, så snäll och ren och gjorde inte ett minsta motstånd utan fattade mig i mitt öde.  Men sen börja någon hända.. Han föll för mig, DJÄVULEN föll för mig.. För det var självaste han jag drömde om! Han blev tillbakadragen, sluta ge ordrar, och kylan runt han försvann han gav mig blickar me sorg i ögonen som att han visste att allt var över men som visa hur mkt ja börja betyda för honom, till slut så blev hans undersåtar förbannade och låste in honom och på något vis var hans kraft borta och dem döda honom! Jag hade dödat djävulen, jag störta honom.... ..



Jag var helt sönderkrossad! 

Jag vakna av en mindre kul känsla, kändes som något fattades mig.. hur i hela friden blir man kär i djävulen? Betyder det att jag aldrig kommer bli riktigt kär för jag Vill  ha något som inte finns....?  Det var som en riktigt bra film, så verkligt!

Nästa natt hoppas ja djävulen uppstår och vi kan leva lyckliga i alla våra dagar!;) haha..



Idag ska ja försöka träna Sylvester, så uppdatering kommer nog sen:)
Puss